✫ Whatever it takes ✫

Glad och trevlig Valborg på alla...
Jag ska vara hemma i Sunne, äta god mat, titta på en brasa uppe vid Selma Spa och dagen blir som den blir.
Sitter i skolan nu med tre kompisar, vi ska massera och göra andra spa behandlingar på varandra. Och förhoppningsvis kommer min minsta syster komma till mig. Så ska vi laga god middag tillsammans.
Blir det fest ikväll så blir det bra, blir det inte det så klara jag mig ändå.

Livet svider, bränner konstiga mönster i en som man inte förstår.
Andreas du vet vilka du ska hålla ett extra öga på idag, oroa dig inte för mig... jag klarar mig.
Älskar och Saknar dig min kömpis 

jag är hopplös förresten, har beställt med kläder igen från H&M

Min helg... fredags, fick jag sluta tidigare från min sista dag på praktiken. Och det var bra, för några bekanta kom till Mora. Mycket trevligt och uppskattat... behövde få skratta igen och så. Sedan ett telefonsamtal på kvällen som gör att man får rena och få lite perspektiv på allt. Sedan världens bästa 16åring, väx inte upp för fort bara.
Hann med att träna en sväng också. Solen sken och det var varmt och skönt hela dagen... nästa hela helgen

Igår så jobbade jag på dagen, var intressant, första dyra massagen som stod för dörren. Gick väldig bra, hoppas de var nöjda med min insatts. Efter jobbet så sprang tiden iväg, men det är så när man pratar... och jag babbla på som vanligt- men det var mycket som man har fått hållit tyst nu ett tag.

Idag, handlat, bakat efterätt, packat och lagat god lax - eller ska laga god lax nu alldeles strax. Sedan bär det av till Sunne igen. Skola som väntar imorgon....

Hoppas alla som varit i Sälen har haft det bra och har några minnen från helgens galenskaper!

Heja Alunda!! såg innebandy i helgen, Andreas du är en sparvel.

för det går inte, jag vill så gärna... jag försöker hela tiden. men ibland orkar jag inte ens tänka på allt - orkar bara inte.
Vet att jag sviker dig varje gång jag inte lever...  vet inte vad det är med att skriva, jag som inte ens tycker om att skriva. Orden hjälper mig, dom tar mig framåt.
Vilken konstig dag, jag ser någon annan gråta för dig, var ett tag sedan jag såg det och det skrämmer mig. . för då är du borta. . jag förstår inte. Jag kan inte gråta... tvär stopp. SItter i bröstet istället -

Drömmarna är så verkliga och de handlade om framtiden. dagen då jag äntligen får se dig igen, dagen då jag får känna den där lyckan igen. Precis som när vi möttes första gången efter mitt år i USA, bakom Åhlen's huset i Uppsala. du var sen för du försov dig. Kommer ihåg vilka kläder du hade på dig, tyckte du såg ut att ha vuxit till dig och såg mer vuxen ut. När du såg mig så började du springa, jag stannade och jag fick en stor omfamning och du sa nått i stil med "den här har jag längtat efter".  Vilken dag, vilken kille

nej usch å fy, varför ska man gå igenom sånthär?

Har fått prata ur mig Adde saker ikväll... det behövdes,

Vänner för alltid, släpper dig aldrig. Jävla pajas... god natt

Vilken dag, hunnit med mycket. Mycket viktiga saker.. viktiga möten, viktiga samtal, viktiga avslut... viktiga tårar
För tårarna faller fortfarande för dig min vän... saknade finns där. Kommer alltid finnas där.
Fler sorger kommer också komma, men också mer bra saker i livet kommer hända. Utmaningarna kommer fortsätta så länge man står här. vad som väntar sen vet vi inte... jag kan bara önska, och hoppas.
Nu är klockan över midnatt, 3 månader sedan adde lilla... ofattbart. vart är du?

ska sova nu, en ny dag väntar imorgon. Tänk om man visste vad livet har för planer för en, då kanske någon hade kunnat stoppa Andreas från att ta bilen.... blir så ledsen - hemska tanke men Andreas -det var ju det jag sa"... det kommer sluta illa om du inte tänker dig för... "men också som du sa "det kan hända mig också och tappar jag kontrollen är det kört"... visst gillar vi farten, det kan vi inte sticka under stolen med.

Älskade lilla pajas som bråkar, ställer till det och klantar sig men ler, skrattar och pillar på en så man inte kan vara arg längre- du fattas mig!

Livet är ett mysterium, det är fullt av känslor och utmaningar. Endel utmaningar väljer vi... andra kommer när vi minst anar det - det är väl det som gör livet.
Och om man har levt ett liv utan sorg, måste man också ha levt ett liv utan kärlek. Då är det inget liv tycket jag.
Synd att det ska göra så ont bara - önskar så att jag kunde göra något för att ta bort smärtan som alla har, för jag vet att ni har samma smärta som jag bär på. Tomheten, saknaden och denna konstiga bubbla vi lever i önskar jag inte er, inte någon.

Jag har haft en bra dag... fått massage, gett massage, varit i solen, fått komplimang som jag har sugit i mig hela dagen. Blivit lurad på pengar, men vad gör pengar?! Tror att allt slår tillbaka på oss... han kommer få "betala" det på ett eller annat sätt.

Nu ska jag göra något jag inte gjort på hela tiden jag varit hemma. Jag ska gå ner och sätta mig framför tvn och sitta still där tills jag ska gå och sova. Å dricka en stor kopp varm te.

Andreas, jag lämnar dig aldrig...without you I wouldn't survive

Jag har drömt massor inatt.... vaknade upp en gång tidigare i drömmen och kommer ihåg att jag tänkte "snälla låt mig få komma ihåg allt dethär med Andreas när jag vaknar igen" - men såklart så gör jag inte det.
Måste skriva ner direkt för ju längre stund man är vaken, ju mer försvinner drömmen.

Det jag kommer ihåg är en stuga med flera andra personer i, och en kille som ville ta dig ifrån mig.... när du kom tillbaks till sängen och jag fick ligga på din arm igen så sa du något. Kommer inte ihåg vad men det var viktigt. Något som jag skulle komma ihåg. Sen pratade vi hela natten, vill så gärna komma ihåg, kommer ihåg känslan och kommer ihåg närheten - precis som alltid. Det blev en strid, ville vi ha dig kvar så fick vi lov att slåss allihopa -för din skull, för att du skulle överleva. Gud vad vi kämpade.
Jag kommer ihåg att vi vann, sedan minns jag inget mera. Vet inte om Adde fick stanna - eller jag vet ju att han inte fick stanna. . . vet inte ens varför jag inte ville somna om igen när jag vaknade - så jag fick veta slutet. Eller vad hände egentligen? så synd att man inte får komma ihåg allt, men då hade man kanske inte kunnat skilja på drömmen och verkligheten.
Är så tacksam att jag kan drömma om dig Andreas, och att det alltid är fina drömmar och du pratar alltid med mig, håller alltid om mig - allt är precis som det brukade vara. Vi bråkar tom ibland. Och jag är glad att du var hel i denhär drömmen Andreas, och nu såg du ut att ha fixat till dig igen. Annars har du varit både sliten, trasig och åldrats en hel del. Betyder det att du har accepterat att du är död nu?
Vad jag saknar dig mitt guldkorn...så orättvist och onödigt, du hade kunnat ge denhär världen så mycket mer.




du gav mig anledning att andas
ett skäl att leva
nu när du är borta

vem blir jag då
vill jag finnas till

i ett andetag försvann du
med ens var du borta

hann inte säga farväl
inte hålla din hand

när jag pratar med dig
hör du mig då

när jag är ledsen

du finns inom mig
i mitt hjärta och själ

tänker ofta på dig
önskar du skulle vara här
här hos mig

Idag och igår har det varit skoter xgames uppe i Kläppen i Sälen, så idag tog vi 2 bilar och åkte upp.
Det var fint väder och skönt att komma upp dit.
Halvvägs upp i backen satt man i en solstol och bara njöt av solen och värmen. Är lite röd om kinderna nu, solen var väldigt varm och go.

Körde en audi s4 upp dit, precis sen sånn som du och jag Adde kollade på! En dag blir det en s4 el s3(om du får som du vill Andreas) och sedan en rs4... det enda jag tänkte på idag när jag satt gasen i botten på 3ans växel och dubbelturbon slog på och 265hk kastar iväg bilen var hur glad du hade varit i det ögonblicket. Åh, jag önskar så att du hade varit med. Men du är med mig hela tiden :) å vad jag saknar dig...

Undrar så vart du är Andreas, vem är du och vakar hos just nu.... är du här?

Helg på ingång igen, mycket som vanligt. Helgerna är fortfarande jobbigast...
Tankar som fladdrar omkring och meningslöst allt är!



Älskade vännen.... Jag saknar dig så - det gör vi alla

Moa är 1,5 år gammal :)
Varit en bra dag....  livet går vidare... saker händer hela tiden.
Har bra och dåliga dagar precis som alla andra människor, vi är alla lika, bara med olika bagage. Och det är de som skiljer oss i slutet.

Jag vill! Det har varit många sånna de senaste dagarna, eller egentligen sen efter begravninge n, någonting som skrämde mig ganska länge att jag varken visste någonting och brydde mig inte ett skit... börjar smått komma tillbaka.
Jag känner mig inte rädd för nått... jag fattar inte det. Bilder, personer, inget skrämmer mig, inte ens mörkret.
Kan hända att jag väljer sorliga bilder att ha med, men jag ser dom inte som negativa eller så, dom är fina.

Imorgon blir det full fart med massager och träning. Sen har jag fått hjälp med kosten nu, så skönt - ska bli ordning på dethär med maten, total brist på allt i min kropp!!

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte är jobbigt än, det sista jag tänker på innan jag somnar är Adde och det första när jag vaknar. men show must go on och det går framåt.

det är någonting i luften... tror våren kom idag

i 2 dagar har jag nu gått och försökt vända på saker i mitt huvud, fattar inte varför man försöker, varför man inte orkar ta tag i det som är sant. Andreas kommer inte tillbaka fysiskt. Jag tror verkligen att han alltid är med oss och vakar över oss - och en vacker dag ses vi igen. Han hälsar på mig i drömmarna emellanåt och det är många gånger min räddning, då får man kraft att ta i extra mycket.

fick en bild på den enda personen som verkligen kan få mig att se någon mening med livet. Så liten och så oförstörd... lilla Moa. Andreas lillasyster... hon har hela livet framför sig. men det gör ont i hjärtat att hon inte kommer komma ihåg sin storebror som älskade henne över allt annat. Morsan Mona - starkaste kvinnan jag känner. Och så snäll... vet var Andreas fick sina goda sidor ifrån

usch nu kommer dom där tårarna.... vad jag saknar dig Andreas

Jag fattar ingenting, saknar dig så jag inte finner ord....
saknar alla ord idag, det är tomt.
dax att komma hem nu Andreas... dax att ställa allt tillrätta igen. Vad gör du? hur mår du? varför?

saknar dig enormt min vän...

//////

Sprang på en dikt...

"Den där Andreas låter som en eldsjäl" fick jag höra idag.... och ja, stämmer så bra!
Känner att jag vill göra något, Andreas kan inte bara dö. Visst i mitt och alla andra som känner han, så finns minnena. Men jag känner att det räcker inte riktigt. . . jag vill göra någonting. En minnesfond, eller liknande Jag vet det kräver tid och så men tror det kan finnas flera som kanske tycker likadant. Visst vi har varit inne på att det skall göras en hemsida, och det är lite samma stuk att skapa något i hans minne . . . Skapa ett Adde stipendie. Kanske till någon ung eldsjäl i Uppland(uppsala) som man väljer, eller hjälpa hundar- vilket Adde tyckte vara viktig. Eller till en ungdomsförening/lag som visat framfötterna. Kanske kan sökas av ungdomar som fått lov att operera sina knän och kanske tom lägga av men ändå få en skjus i baken.? Eller alla dessa och från gång till gång väljer man ett eller flera som får beroende på hur mycket pengar som finns osv. . . kanske kan ges till unga ensamma föräldrar?
hmmm, det här känner jag för. Hoppas jag kan få andra att lyssna och haka på.

Tack Sara för det du skrev idag, kommentarn på "en dag, ett steg.... åt vilket håll?" vet inte vad det var som du skrev men det tog. Och jag förstår.... vilket jag oftast inte gör när folk babblar på vad jag ska och inte ska göra.... så tack.
Du är en klok liten råtta som kommer få en så fin bebis snart :)

Skönt med blogg, var lite emot det och kändes konstigt att jag skulle göra en först. Men det har verkligen hjälpt och speciellt när någon skriver någon kommentar. Jag har alltid skrivit dagbok, visst ibland har jag tagit uppehåll men det tar ett tag och så finns det för mycket i tankarna som vill ut igen, och då skriver jag gärna. Så bloggen blir nog kvar och uppdaterad ofta.

Får vänta med att åka till Uppsala ett tag. . . gillar jag inte,. Och som det ser ut nu så kanske det inte går på hela maj heller... gillar jag inte alls

God Morgon. Sovit gott? det har jag gjort - har inte haft något problem att sova direkt heller men ändå, skönt med bra sömn.

Helgen står för dörren igen, 11 veckor har snart gått. Blir jobb i helgen och förhoppningsvis ett kärt återseende av en barndomsvän och en lång promenad.

Känner att de kan bli en bra dag idag.

Mora förlorade, de ska spela i Allsvenskan nästa år. MEN skiter i vilket för Brynäs fick vara kvar, allt för Adde! Glädjs med dig, ser framför mig hur jag skulle få hålla min mobil en bit ifrån mitt öra för du skriker så. Du får mig att le Andreas, du är fortfarande så levande och förutsägbar. Jag saknar dig så...

Vi är vänner för livet -Det allra värsta med vänner är när de ger sig av, särskilt om vi vet att vi har sett dem för sista gången. Men jag inser vilken tur jag har som har fått en sådan vän - och jag vill bara säga Andreas att du kommer aldrig vara ensam, vad som än händer kommer du alltid vara min vän - alltid! Kommar alltid bära dig med mig i minnet och hjärtat.

Snart är veckan slut, konstigt hur jag kan säga att veckan gått fort när gårdagen känns som väldigt länge sedan...
Lite svårt att urskilja vad som hänt vid vilket tillf'älle och det skrämmer mig lite, jag brukar ha stenkoll.

Köpt nya stövlar idag, bruna, de tyckte jag behövdes - fast jag är pank "drabbar ingen fattig"

inatt vill jag drömma...

Har varit på praktiken, masserat, gjorde klar en hemtenta som skulle göras. Bokat in så jag får ta mig till Tällberg och Dalecarlia och ser hur dom har det där.

Var sista hemma matchen ikväll också, för Mora ik alltså.... ja denna hockey, spännande är det. På torsdag avgörs det, elitserien eller inte nästa år, och det ligger i Leksands händer om vi gör det - föutsätter att vi vinner mot Rögle.

Praktiken mellan 4 och 8 imorgon kväll... skönt med en förmiddag ledig, promenad ska det bli för min del :)

Jag vet att alla vill väl, men snälla sluta försöka förstå och rätta mig hela tiden.
Jag gör det jag känner för och det jag vill göra. Inte en enda dag har jag bara legat hemma i sängen och bara gråtit.  Jag ligger inte efter i skolan och jag tar hand om migsjälv... även om kroppen inte mår så bra än.
Kommentrer som "släpp det där nu", "det har gått över 2 månader", "försök mera", "sluta gråta" gör bara att jag slutar lyssna på er, jag tappar all förtroende överhuvudtaget. Sådana människor vill jag inte ens ha i min närhet.. .
Samma sak med alla som säger att allt är för tidigt, "det var ju nyss", "vad gör du här"... om jag har tagit mig dit så är det inte för tidigt, hade inte gjort någonting jag inte vill.

Jag vet att alla vill väl, ni vill att allt ska vara som vanligt, ha tillbaks samma Jessica och ni låter nästan frustrerade när ni säger det. Ja, på ett sätt förstår jag er, för jag vill ha tillbaka Andreas i livet....

Jag har en bra dag, mycket att göra idag.

Nej, jag fattar inte. Vad är det som händer egentligen?
Varför Andreas, va? varför? kan någon svara på mig på det.

VARFÖR TAR MAN DOM FINASTE MÄNNISKORNA?

Den här älskade och så mycket omtyckta personen som inspirerar och glädjespridaren.... han gav och gav och gav...

För bra för den här jorden, han är för bra. Och jag älskar dig, därför det gör så ont Andreas. Snälla, vännen. Saknaden är så stor, du tog så mycket plats.... fina fina fina Andreas. Jag saknar dig. Jag vet att det inte gör saken bättre att vara ledsen.... "Sörj inte det du saknar utan glädjs åt det du har " eller vad är det man brukar säga? Leva livet, det hade Andreas gjort och det är väl det han vill att jag gör nu. Jag försöker, ska försöka ännu mera. ...

Veckan har gått ok, ganska jätte bra faktikst. Idag är det kaos, helgerna är värst. Tänker så det knakar.

Tänk om du fått vara här med oss - orättvist att du inte är det.


Det finns ett franskt ordspråk som lyder;

"Kärleken är människans största glädje och hennes livs största sorg. Det är livet."


Snälla låt mig få gråta när det kommer.... har så svårt att förklara hur jag känner för det är svårt att förstå och jag klarar inte att sätta ord på hur jag känner.... sorg är svårt. Har fått en förklarning som kanske kan hjälpa er att förstå vad vi går igenom. Tårarna är viktiga, så får jag ut min sorg, lättar på trycket. Annars exploderar jag. Så varför inte gråta? det har ni nog inte tänkt på alls...

Såhär var det förklarat iaf;
-Sorgen bor i kroppen. Kroppens naturliga uttryck för sorg är gråten, tårarna. När dessa saknas kan det vara svårt att känna igen sorgen. Den kan ibland i stället visa sig som en stor trötthet. Kroppen känns så tung att man knappt orkar bära upp den. Man kanske inte ens orkar sköta sig själv. Besvär från magen och hjärtat är inte ovanliga. Sorg kan i kroppen påminna om rädsla och ångest: man blir rastlös, sväljer gång på gång, suckar och kippar efter andan. Sorg är en stark känsla Sorg är den känsla vi upplever när vi förlorat någon eller något som stått oss nära och som blivit som en del av oss själva. Människan är en helhet, och till henne hör också det som finns närmast omkring henne, hemmet, familjen och vännerna. När vi förlorar något av detta bryts en relation och det blir tomt omkring oss. Precis som alla andra känslor som kärlek och glädje, hat och vrede, finns också sorgen med oss hela livet. Glädjen och sorgen är varandras motpoler men också varandras förutsättningar precis som livet och döden är det. Sorg är en stark känsla som tar mycket kraft av oss. Den kan få människor att mogna, men den kan också förändra livet så att det blir mer tomt och beskuret. Sorgen är en process. Den ändrar sig från dag till dag. Den kan följas som en slingrande stig i ett landskap där man gång efter annan kommer fram till nya utsiktspunkter. Ibland tycker man sig se samma saker som förut, men riktigt lika är det ändå inte. Landskapet förändras hela tiden. Denna vandring, denna process, är det som kallas sorgarbete.
När man fått uppleva en stor sorg, är livet förändrat även när omgivningen tycker att allt verkar som vanligt igen. Livet upprepar sig aldrig. Ingenting blir riktigt som förut igen. Man kan jämföra det med om man skulle få ett ben amputerat. Så småningom hämtar man sig, krafterna kommer tillbaka och man kan ta sig fram på kryckor. Man får en protes som man lär sig gå riktigt bra med. Det kanske inte ens märks att man bara har ett riktigt ben. Men man kommer för alltid att förbli enbent, och man kommer troligen hela livet då och då få ont i stumpen. Många saker som man kunde göra förut, kan man aldrig mer göra. Knappt ett ögonblick kan man själv glömma att man saknar ett ben. Hela livet har förändrats.

Om vi försöker springa ifrån våra tårar genom att låtsas att vi är upptagna av annat, kommer vi bara att lura oss själva.

Jag har läst om sorg... andras sorg, och sorghantering - vet inte vad jag tänkte men ville väl bara få något slags svar som antar jag.
Läste vad en pastor hade skrivit och jag hoppas han har rätt
"Texterna i Bibeln talar om att vi är skapade för evigheten. När vi fascineras av det oändliga och eviga är det en del av vår innersta längtan hem till det vi är tänkta för. Vi är inte dömda till ett kretslopp av meningslös återfödelse eller total utsläckning. Vårt liv är ett frö som sätts i jorden här och slår ut i full blom där. Varje människa är skapad för Himlen där allt som plågar oss eller förstör är borta. Himlen är återseendet av dem vi älskar och allt det vi älskar."

Är så trött på religioner och alla tro hit och dit, jag vill bara att Andreas ska ha det bra, svårare än så är det inte.


Jag har snart klarat av en veckas praktik, det har gått väldigt fort tycker jag. Många massager har det blivit, kanske lite för mycket. Är nyfiken på så mycket mer än bara massera hela tiden. Hoppas vi kan sitta ner och planer lite mer inför nästa vecka- fast jag vet att jag har ganska många massager inbokade nästa vecka också, om 2 veckor blir det mindre när den andra praktikanten kommer så får väl passa på just nu medans jag kan.

Tränat idag också, väldigt skönt. Imorgon är det fredag... fast det spelar ingen roll... helg eller inte.

En film och sova.

NEJ jag är inte rädd för döden längre