hjälp mig att acceptera någonting jag inte kan ändra

för det går inte, jag vill så gärna... jag försöker hela tiden. men ibland orkar jag inte ens tänka på allt - orkar bara inte.
Vet att jag sviker dig varje gång jag inte lever...  vet inte vad det är med att skriva, jag som inte ens tycker om att skriva. Orden hjälper mig, dom tar mig framåt.
Vilken konstig dag, jag ser någon annan gråta för dig, var ett tag sedan jag såg det och det skrämmer mig. . för då är du borta. . jag förstår inte. Jag kan inte gråta... tvär stopp. SItter i bröstet istället -

Drömmarna är så verkliga och de handlade om framtiden. dagen då jag äntligen får se dig igen, dagen då jag får känna den där lyckan igen. Precis som när vi möttes första gången efter mitt år i USA, bakom Åhlen's huset i Uppsala. du var sen för du försov dig. Kommer ihåg vilka kläder du hade på dig, tyckte du såg ut att ha vuxit till dig och såg mer vuxen ut. När du såg mig så började du springa, jag stannade och jag fick en stor omfamning och du sa nått i stil med "den här har jag längtat efter".  Vilken dag, vilken kille

nej usch å fy, varför ska man gå igenom sånthär?

Har fått prata ur mig Adde saker ikväll... det behövdes,


Vänner för alltid, släpper dig aldrig. Jävla pajas... god natt

Kommentarer
Postat av: sandra

forsätt kämpa, du är stark! :) det här har varit 3 helt ofattbara månader... :(

2008-04-27 @ 21:19:29
URL: http://sz.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0