✫ Whatever it takes ✫

Nej, jag fattar inte. Vad är det som händer egentligen?
Varför Andreas, va? varför? kan någon svara på mig på det.

VARFÖR TAR MAN DOM FINASTE MÄNNISKORNA?

Den här älskade och så mycket omtyckta personen som inspirerar och glädjespridaren.... han gav och gav och gav...

För bra för den här jorden, han är för bra. Och jag älskar dig, därför det gör så ont Andreas. Snälla, vännen. Saknaden är så stor, du tog så mycket plats.... fina fina fina Andreas. Jag saknar dig. Jag vet att det inte gör saken bättre att vara ledsen.... "Sörj inte det du saknar utan glädjs åt det du har " eller vad är det man brukar säga? Leva livet, det hade Andreas gjort och det är väl det han vill att jag gör nu. Jag försöker, ska försöka ännu mera. ...

Veckan har gått ok, ganska jätte bra faktikst. Idag är det kaos, helgerna är värst. Tänker så det knakar.

Tänk om du fått vara här med oss - orättvist att du inte är det.


Det finns ett franskt ordspråk som lyder;

"Kärleken är människans största glädje och hennes livs största sorg. Det är livet."


Snälla låt mig få gråta när det kommer.... har så svårt att förklara hur jag känner för det är svårt att förstå och jag klarar inte att sätta ord på hur jag känner.... sorg är svårt. Har fått en förklarning som kanske kan hjälpa er att förstå vad vi går igenom. Tårarna är viktiga, så får jag ut min sorg, lättar på trycket. Annars exploderar jag. Så varför inte gråta? det har ni nog inte tänkt på alls...

Såhär var det förklarat iaf;
-Sorgen bor i kroppen. Kroppens naturliga uttryck för sorg är gråten, tårarna. När dessa saknas kan det vara svårt att känna igen sorgen. Den kan ibland i stället visa sig som en stor trötthet. Kroppen känns så tung att man knappt orkar bära upp den. Man kanske inte ens orkar sköta sig själv. Besvär från magen och hjärtat är inte ovanliga. Sorg kan i kroppen påminna om rädsla och ångest: man blir rastlös, sväljer gång på gång, suckar och kippar efter andan. Sorg är en stark känsla Sorg är den känsla vi upplever när vi förlorat någon eller något som stått oss nära och som blivit som en del av oss själva. Människan är en helhet, och till henne hör också det som finns närmast omkring henne, hemmet, familjen och vännerna. När vi förlorar något av detta bryts en relation och det blir tomt omkring oss. Precis som alla andra känslor som kärlek och glädje, hat och vrede, finns också sorgen med oss hela livet. Glädjen och sorgen är varandras motpoler men också varandras förutsättningar precis som livet och döden är det. Sorg är en stark känsla som tar mycket kraft av oss. Den kan få människor att mogna, men den kan också förändra livet så att det blir mer tomt och beskuret. Sorgen är en process. Den ändrar sig från dag till dag. Den kan följas som en slingrande stig i ett landskap där man gång efter annan kommer fram till nya utsiktspunkter. Ibland tycker man sig se samma saker som förut, men riktigt lika är det ändå inte. Landskapet förändras hela tiden. Denna vandring, denna process, är det som kallas sorgarbete.
När man fått uppleva en stor sorg, är livet förändrat även när omgivningen tycker att allt verkar som vanligt igen. Livet upprepar sig aldrig. Ingenting blir riktigt som förut igen. Man kan jämföra det med om man skulle få ett ben amputerat. Så småningom hämtar man sig, krafterna kommer tillbaka och man kan ta sig fram på kryckor. Man får en protes som man lär sig gå riktigt bra med. Det kanske inte ens märks att man bara har ett riktigt ben. Men man kommer för alltid att förbli enbent, och man kommer troligen hela livet då och då få ont i stumpen. Många saker som man kunde göra förut, kan man aldrig mer göra. Knappt ett ögonblick kan man själv glömma att man saknar ett ben. Hela livet har förändrats.

Om vi försöker springa ifrån våra tårar genom att låtsas att vi är upptagna av annat, kommer vi bara att lura oss själva.