skrev detta för länge sedan.... lite mindre än 4år sedan...
"En gång i livet betyder att man får ingen andra chans. . .
Konstigt vilka turer livet tar med en på ibland. Var är mening med allt egentligen? Jag menar varför måste det vara så tufft ibland, är det för att man ska veta hur bra man har det? eller haft det? - Bra och dåligt. Vet jag inte vad dåligt är, så kan jag inte veta vad bra är heller.
Förstår inte riktigt vad det är med mig, jag tycker inte om att skriva, visst dagbok har jag skrivit sedan jag var väldigt liten... men där står det mest saker som inte hänger ihop alls. Enbart massa känslor och om jag inte kommer ihåg dom exakta datumen så fattar man verkligen ingenting. Nu känner jag hela tiden att saker jag tänker, meningar som dyker upp som förklarar saker måste jag få ner så snabbt som möjligt, jag har skrivit på baksidan av kvitton ibland för jag måste få ner det omedelbart innan jag hinner glömma.
Jag har en bok här hemma som heter Meningen med livet, 250 olika meningar, vissa är helt sjuka, andra läser jag och fattar inte alls men så kan det gå upp ett ljus sådär andra gången jag läser dom och tänka, ja det kanske är så. Eller att man hoppas att det är så.
"det finns ett land för de levande
och ett land för dom döda,
bron däremellan är kärleken,
det enda som lever vidare,
den enda meningen"
- Thornton Wilder
I helgen har jag varit väldigt effektiv, skrivit två hela arbeten som inget av dom var lätta direkt. Ett i anatomi som är krångligt att förstå sig på, och ett i stressfysiologin där jag måste analysera mig själv och min utveckling, sådant är jobbigt, jag grät många gånger innan arbetet var klart. Som faktiskt jag tycker blev bra i slutet... "bäst jag läser igenom det där innan du lämnar in" -Adde.
Ska läsa igenom dom igen så jag inte har tappat tråden för många gånger bara. Har en tendens att glida över på ett annat ämne....
Har ni tänkt på hur luften kan lukta vissa dagar? när man vaknar på morgonen och man tar det där första andetaget och lungorna fylls med luft?... ibland är den så frisk och full av energi! nästan så man vill hålla andan för att hålla kvar den känslan. Ibland när jag öppnar dörren så bara suger jag i mig luft, enda ner i tårna känner jag nytt syre.
Undrar hur mycket jag har missat av livet, kanske är tur i oturen att jag är 21år gammal. För ung för att behöva gå på sin bästa väns begravning...
Jag har verkligen rusat på, jag har gjort så mycket, rest, jobbat som allt möjligt, fått bra jobb med ansvar att andra ska göra sitt jobb, sprungit från a till b utan att någon gång stannat upp och funderat över vad som hänt, hunnit uppskatta stunderna. Du kan så mycket, du har gjort så mycket... lär mig, visa mig...sa Adde. Ja men vad tjärnar allt det till då? om jag inte kan ta vara på stunderna, då kanske ditt liv i Alunda och Uppsala med endaste en utlandsvistelse mer eller mindre är bättre. Bara för att jag varit i över 10 länder och bott utomlands, flyttat hemifrån - flera gånger så är det kanske inte bättre. Inte vet jag, allt är ju erfarenheter. Jag är inte bitter eller ångrar något, det är inte det jag är ute efter. Jag bara vet att jag måste bara få vara ett tag, sitta precis här där jag sitter, ensam vilket jag hatar, men faktiskt skönt... och det är tyst, emellanåt hör jag en bil eller fåglarna som kikar fram igen tillsammans med solen efter helgens lilla väderutbrott. Titta på saker som jag gjort i livet, vad vill jag nu? vad vill jag med resten av livet? Leva? hur då? imorgon är en ny dag en ny vecka. Vem vet vad som händer då, jag har inget facit på framtiden. Ibland hade det varit skönt att förstå allt, men med facit i handen så finns det ingen anledning att leva antar jag.
Jag undrar vad som gick igenom ditt huvud precis innan, vad tänkte du. I just det ögonblicket då du förstod att det går inte. Vad eller vem såg du framför dig? ! nu gråter jag igen.... men snälla du gråt inte du med"
