Det gör ont att se
Stor sorg önskar jag ingen. Att se en god vän påväg mot en är jobbigt att se och låta hända. Jag som vet, känner tyngden känner oron, smärta och paniken vill bära den åt honom. Usch det gör ont i mig och jag vill rädda honom från det han kommer få lov att känna och se. Men jag kan inte... Gråter såklart, det bara kommer. Släpper kanske på trycket.
Drömmer om Adde, han försöker ge mig stöd i drömmarna- som alltid.
Orättvist och hemskt.
Men jag gör det jag vet och känns rätt. Visar att jag finns, är en bra vän och låter allt bara hända.
Man är inte stark, man gör det man måste och lägger sigsjälv åt sidan. Men jag känner att jag är inte redo för sånthär än. Det gör fortfarande ont.
Fast vem vet, det kanske det alltid kommer göra.
Ett hjärta som slår för 2, jag saknar sig Adde och du är min finaste ängel.
Och kära kära farmor, ge mig styrka.
Saknar er båda så.
