jag är så ledsen
smärtan är oundvikligt både väntan och att glömma är smärtsamt. Men inte att veta vilket man ska göra är hemskt. Det blir inte mer komplicerat än man gör det men snart tappar jag hopp o tro på människor.
smärtan är oundvikligt både väntan och att glömma är smärtsamt. Men inte att veta vilket man ska göra är hemskt. Det blir inte mer komplicerat än man gör det men snart tappar jag hopp o tron på människor.
Hur kan och vill man såra någon medvetet som man älskar?
Varför gör man det?
Hur går det ihop?
Vad...
nej.
Ska jag ge upp?
Det gör så himla ont...
Förbannade jävla skit fan också.
Och jag sitter i skiten, jag har massa jobb, och då menar jag inte Lite utan MASSOR, hur mycket som helst.
Och det går inte ihop att tänka klart och vara ledsen samtidigt. det går bara inte...
åka bort? vart då? vilka pengar då?
Himlen är nära och gratis. (dåligt skämt)
Jag vill bara en endaste sak, och det är allt.
Snart kommer mitt armband åka av, det är mitt hopp... ramlar det av så har jag nog mitt svar.
Herregud, varför ska allt vara så svårt, hur kan en människa man känner bara förändras som ingenting?
neeej, jag ger upp. Människor är dumma i huvudet.
jag ska köpa en hund och stuga och sätta fallbrygga på stället och bara de jag älskar får komma och hälsa på.
Kommentarer
Trackback
