no one can ever take your place in my heart

Jag har haft en konstig känsla hela dagen, började när jag vaknade... sedan på tåget. Och när jag gick på stan, det där som går brevid en hela tiden, det gör att jag kollar till lite extra och har hela dagen tänkt "men vad är det som händer?!"
Nu slog det mig 26... 26e, alltså 8 månader idag. Helt sjuk, fattar inte vad tiden går. Och Andreas är med.
Så många tänk om, men jag hoppas med hela mitt liv att vi kommer ses igen; det måste vi göra!!!
Blev ingen utgång, skönt att få sova i tid och må bra imorgon.
Ses i drömarna min älskade vän.

tack för att du alltid är med mig


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0