"There are two tragedies in life. One is to lose your heart's desire. The other is to gain it."
Tänkte jag skulle prova dethär med blogg. Kan kanske hjälpa lite...
Jag vet inte vart jag ska börja riktigt.
25 Januari var allt bra, livet var toppen, jag visste vem jag var och livet var bara så bra, mina drömmar gick i uppfyllelse. Jag hade ett jätte bra jullov och såg framemot en underbar helg med mina vänner.
26 Januari 2008 ändrades allt, en del av mig ryktes bort, mitt hjärta brast, hela min värld blev svart.....
Andreas, min älskade Adde var borta. en sekund, ett ögonblick, utan någon kontroll på bilen så kraschade han och gick. Liksom han så dog jag med.
MIn vän, älskade vän och guldkorn är borta. "du är solstrålen som lyser upp mina dagar" sa Andreas. Hur kan två människor vara så mycket för varandra och varför få jag inte ha kvar honom... ?
48 dagar har gått, ibland känns det som 48 år ibland 48 sekunder
var finns det någon rättvisa ? En så viktig person, en vän, en son, en bror, en kusin, en tränare, en älskare, en kollega, ett ljus, ett skratt, värmen och glädjen. Varför? vad är mening? varför ska familjen, släkten, vännerna, fotbolls och innebandy tjejerna, jag klara oss utan Adde? Gav Andreas så mycket till oss alla att det var klart och slut nu? det känns så overkligt, orättvist och FEL!
I mig finns Andreas fortfarande, ibland är han så närvarande att jag inte kan vara ledsen. Jag har haft bättre dagar även om det går upp och ner hela tiden.
Vad händer efter döden?
Trots att jag sett kroppen, varit på begravningen och ska den 27mars på gravsättningen förstår jag inte....
Andreas skulle aldrig lämna mig eller familjen... inte om han hade ett va
Andas jag? lever jag? vem är jag? vad vill jag? känns som jag står utanför och kollar på, allt måste läras på nytt och jag ser inte med samma ögon längre, född igen.
Det ända som finns är tomhet, smärta, rädsla... fast det är inte synd om mig, inte någonstanns.
l
"There are two tragedies in life. One is to lose your heart's desire. The other is to gain it."
Jag vet inte vart jag ska börja riktigt.
25 Januari var allt bra, livet var toppen, jag visste vem jag var och livet var bara så bra, mina drömmar gick i uppfyllelse. Jag hade ett jätte bra jullov och såg framemot en underbar helg med mina vänner.
26 Januari 2008 ändrades allt, en del av mig ryktes bort, mitt hjärta brast, hela min värld blev svart.....
Andreas, min älskade Adde var borta. en sekund, ett ögonblick, utan någon kontroll på bilen så kraschade han och gick. Liksom han så dog jag med.
MIn vän, älskade vän och guldkorn är borta. "du är solstrålen som lyser upp mina dagar" sa Andreas. Hur kan två människor vara så mycket för varandra och varför få jag inte ha kvar honom... ?
48 dagar har gått, ibland känns det som 48 år ibland 48 sekunder
var finns det någon rättvisa ? En så viktig person, en vän, en son, en bror, en kusin, en tränare, en älskare, en kollega, ett ljus, ett skratt, värmen och glädjen. Varför? vad är mening? varför ska familjen, släkten, vännerna, fotbolls och innebandy tjejerna, jag klara oss utan Adde? Gav Andreas så mycket till oss alla att det var klart och slut nu? det känns så overkligt, orättvist och FEL!
I mig finns Andreas fortfarande, ibland är han så närvarande att jag inte kan vara ledsen. Jag har haft bättre dagar även om det går upp och ner hela tiden.
Vad händer efter döden?
Trots att jag sett kroppen, varit på begravningen och ska den 27mars på gravsättningen förstår jag inte....
Andreas skulle aldrig lämna mig eller familjen... inte om han hade ett va
Andas jag? lever jag? vem är jag? vad vill jag? känns som jag står utanför och kollar på, allt måste läras på nytt och jag ser inte med samma ögon längre, född igen.
Det ända som finns är tomhet, smärta, rädsla... fast det är inte synd om mig, inte någonstanns.
l"There are two tragedies in life. One is to lose your heart's desire. The other is to gain it."
Kommentarer
Postat av: CAZZIS
Godmorgon :)
Postat av: lengstrand
"48 dagar har gått, ibland känns det som 48 år ibland 48 sekunder" kunde inte ha förklarat den delen bättre. Ingenting är som det var och kommer aldrig att bli, men vi måste försöka hålla huvudet högt och fortsätta , tyvärr utan våran adde ;/ Jag har lovat adde vi en dag ska ses och fortsätta där vi en gång va, vilket vi kommer göra också. Love you bro. Vill du snacka så vet du hur du får tag på mig jessica.
Postat av: sandra
Allt du skrivit var bra skrivet och man blev verkligen rörd. Håller med om varenda ord! Fan Andreas...
Postat av: FIA
VEM ÄR ANDERS SOM STÅR I DÖDSANNONSEN?
Postat av: Jessica
Andreas är världens bästa
Trackback
