en dag, ett steg... åt vilket håll?
Jag ska till Sälen över en lång helg nu på torsdag, har svårt att se framemot ?! vill inte ha någon vanlig fylle helg. Åka skidor och umgås med bra vänner och gå på afterskii vill jag. Hoppas det är sol och mycket fin snö så man kan njuta ordentligt. Hörde att det finns snö där uppe så de klarar sig fram till midsommar...
Tiden läker alla sår... tror jag på så mycket jag vill, det läker ja, men det lämnar ärr. Det finns alltid där, påminner en hela tiden om vad som varit och hänt.
tomheten och saknaden blir bara större för varje minut som går
varför?
vad spelar det för roll... egentligen va? en sekund är allt som behövs och det är för sent.
Önskar man kunde ta tillbaks.... bara en gång är allt jag begär. Få hans hjärta att slå ... snälla
Du saknas Andreas, så fruktansvärt mycket. Min livsgåva var du och blev min livsprövning.
Hur ska vi klara dethär?
Jodå, själva såren läks med tiden. Men du har rätt i att det blir stora fula ärr. Urs, dessa jävla ärr! Det är fan inte lätt. Det ska inte vara lätt heller! När något har hänt behöver det sjunka in, bearbetas och sen, med tiden (kanske) hamna lite i glömska. Hela första året var bara en enda stor återkommande plåga. Passa på och sörj nu.. Jag tror att det kommer göra sorgen lättare senare i livet. Det som är så bra med tiden är att det hinner hända så många bra och positiva saker som med tiden tar överhand och gör först vardagen till en duglig vardag, och sen, ännu senare gör tiden att man tappar det som känns jobbigt och på något underbart magiskt sätt ersätts sorgen med glädje. Svårt att ta in nu, men du ska se att tiden åtminstonde förvandlar såren till ärr och i sin tur bleknar även dom.
Ta hand om dig! Kram!
