✫ Whatever it takes ✫

Lycka är att minnas gårdagen, drömma om morgondagen,och att leva i dag

Det vackraste stunden i livet var den när du kom

Dagarna bara går och går, tänk om man kunde trycka på Stop nån gång, eller ännu hellre spola fram och tillbaks som man vill... 
Tänkt mycket på gamla goda minnen i helgen, dom kommer eftersom, alla onödiga tillfällen som man kanske tar för givet och liksom lägger bort har fått färg igen. Andreas är så levande i mina bilder i minnet, även om jag tycker att många bilder på han har förlorat nått, något har tagits bort. En glöd, inte glädjen eller sanningen men en glimt av nått. Jätte svårt att förklara - allt är svårt att förklara. Ska inte finnas nån förklarning för man ska inte veta, man ska inte behöva veta.

Är det fel att inte längre vara rädd för döden? Eller inte känna någon rädsla för något alls längre?

Lyssnat sönder Lars WInnerbäcks låt Vänner i helgen, den är fin. Sådär fin som Andreas är, ärlig och glad låt med en text som kan vara svår att tyda. Alla kan nog relatera till den låten på nått sätt.

Kärlek och sorg är ingen bra mix, lika stor kärlek som sorg känner man tydligen.
Och även fast livet suger och är orättvist, så är jag tacksam, oerhört tacksam. Att bara fått känna av lyckan, glädjen av något så speciellt som jag och Andreas hade tillsammans är en tröst - även fast tårarna aldrrig verkar ta slut.. och jag kan inte ångra någonting, för då hade det kanske inte varit så bra som det var... Det han gav mig - den ärligheten och kärleken tar jag med mig på något sätt. Mitt hjärta är märkt, inte ett sår, men en kraft, en styrka som sitter där den sitter.

En konstig dag, jag gråter med ett leende på läpparna idag Adde.

Den jävligaste stunden i livet var den när du gick....

Skickar tusenmiljoner kramar till dig!