not all stories have a good end... but I hope that mine will
Sådär, snart dax att åka och jobba igen.
Hade en lite tuff natt, var väldigt trött igår vid halv 12 tror jag klockan var, och det var jag vid tre på natten också men kunde inte somna, bara vrider mig runt runt runt.
Stack iväg till herr Dahl en sväng iaf, kul att se han och vi börja snacka om planer för lördagen, blir nog grillning också, han var sugen och jag säger inte nej direkt. Men vi får se inget bestämt, ska snacka med resten av ligan också.
Morbror och moster klev in i rummet precis, skulle kolla hur jag fått det. och så såg de bilden på adde ovanför sängen och sedan andra som står på byrån, klassiska frågan "är det din kille?" nej.... och så blir jag tårögd direkt, mammas kommentar var "säg det snabbt"... så kom det fram "han dog", det var allt jag fick ur mig. usch vad jag saknar dig Adde... men du är med mig hela tiden, jag tar med mig dig stolt överallt. :)
Igår kväll blev jag också frågad massor om Adde, och vet inte hur jag ska förklara, alla tycker jag blivit annorlunda, men liksom INGENTING är som vanligt längre. När Adde dog, så dog jag med, och nu känns det som att jag kämpar för två, och det kanske är för att jag måste ha det så, han fanns ju där hela tiden de åren vi hade. Så nu bär jag honom också... fast jag vill inte ha det på något annat vis. Och jag kämpar för att hålla gnistan vid liv. Ger inte upp!!
Måste gör mig klar nu, jobbet väntar.
God kväll mina vänner
Hade en lite tuff natt, var väldigt trött igår vid halv 12 tror jag klockan var, och det var jag vid tre på natten också men kunde inte somna, bara vrider mig runt runt runt.
Stack iväg till herr Dahl en sväng iaf, kul att se han och vi börja snacka om planer för lördagen, blir nog grillning också, han var sugen och jag säger inte nej direkt. Men vi får se inget bestämt, ska snacka med resten av ligan också.
Morbror och moster klev in i rummet precis, skulle kolla hur jag fått det. och så såg de bilden på adde ovanför sängen och sedan andra som står på byrån, klassiska frågan "är det din kille?" nej.... och så blir jag tårögd direkt, mammas kommentar var "säg det snabbt"... så kom det fram "han dog", det var allt jag fick ur mig. usch vad jag saknar dig Adde... men du är med mig hela tiden, jag tar med mig dig stolt överallt. :)
Igår kväll blev jag också frågad massor om Adde, och vet inte hur jag ska förklara, alla tycker jag blivit annorlunda, men liksom INGENTING är som vanligt längre. När Adde dog, så dog jag med, och nu känns det som att jag kämpar för två, och det kanske är för att jag måste ha det så, han fanns ju där hela tiden de åren vi hade. Så nu bär jag honom också... fast jag vill inte ha det på något annat vis. Och jag kämpar för att hålla gnistan vid liv. Ger inte upp!!
Måste gör mig klar nu, jobbet väntar.
God kväll mina vänner
Kommentarer
Trackback
