Vi kan inte vara bäst på allt, men vi kan alltid försöka.
man lever bara en gång... nej det gör man inte! det får inte vara så...
alla frågar mig hur jag gått vidare. och sedan tycker de att man är duktig som lever på.
Men har man något val egentligen?
Det jag känner är att det blir inte bättre, när chocken la sig fick man lov att ta tag i känslorna, inte lätt men det går hela tiden upp och ner, gör det för ont så hamnar man på ruta 1 igen... Varken smärtan eller saknade är bättre nu än för 10 månader sedan, bara det att man lärt sig leva med sorgen och smärtan, så bättre är det inte för en sekund.
Förstår ni?
nej dumt sagt förstås. men så är det iaf. Man lär sig hantera sorgen precis som allting annat i livet. Man kan lägga det åt sidan lite för en stund för att kunna lägga fokuseringen på något annat men det är sånn stor del av ens liv att det kommer tillbaka hela tiden. Andreas är så himla viktig för mig, det går inte att ta bort eller hamna i glömska speciellt länge.
Det enda jag kan göra är mitt bästa hela tiden, och inte glömma vem jag är och vad som är viktigt. Försöka ta lärdom av vad jag gått igenom, ta vara på allt Andreas gav och någonstans inbilla mig att han har det bra där han är - oron över Andreas är nog faktiskt det som är absolut mest jobbigt i allt dethär.
alla frågar mig hur jag gått vidare. och sedan tycker de att man är duktig som lever på.
Men har man något val egentligen?
Det jag känner är att det blir inte bättre, när chocken la sig fick man lov att ta tag i känslorna, inte lätt men det går hela tiden upp och ner, gör det för ont så hamnar man på ruta 1 igen... Varken smärtan eller saknade är bättre nu än för 10 månader sedan, bara det att man lärt sig leva med sorgen och smärtan, så bättre är det inte för en sekund.
Förstår ni?
nej dumt sagt förstås. men så är det iaf. Man lär sig hantera sorgen precis som allting annat i livet. Man kan lägga det åt sidan lite för en stund för att kunna lägga fokuseringen på något annat men det är sånn stor del av ens liv att det kommer tillbaka hela tiden. Andreas är så himla viktig för mig, det går inte att ta bort eller hamna i glömska speciellt länge.
Det enda jag kan göra är mitt bästa hela tiden, och inte glömma vem jag är och vad som är viktigt. Försöka ta lärdom av vad jag gått igenom, ta vara på allt Andreas gav och någonstans inbilla mig att han har det bra där han är - oron över Andreas är nog faktiskt det som är absolut mest jobbigt i allt dethär.
Kommentarer
Trackback
