✫ Whatever it takes ✫

Idag är jag nere, trött och själen är ledsen.
Hade en hemsk natt, massa drömmar, bra drömmar egentligen men jag blir så ledsen av dem ändå. Jag vaknar gång på gång och tror... jag ser han, jag känner lukten och jag känner närvaron och såfort jag ska sträcka ut en hand eller fråga något så vaknar jag, och då kommer tårarna. Sedan imorse påväg i bilen till Sunne så bara rinner det från mina ögon, kan inte alls lyssna på vilka låtar som helst och allt blir bara kaos. Men det är tur att det inte syns. men idag är en dag då ingen får ta i mig, jag vill vara för mig själv. Ta hand om bara mig.
Kanske därför jag tyckte det var så himla jobbigt att redovisa idag, även fast redovisningen handlade om att kolla på kritiken och felen på herbalife så tar jag alla konstiga blicka personligt - allt började ju med Andreas... så ser jag det. Det handlar i första hand om hur jag hjälpt kroppen fysiskt ur sorgen, vilket säkert hjälpt mig psykologiskt också, för Sorgen tog över allt och jag behövde hjälp och det gav herbalife fast jag inte trodde på det egentligen. Tack säger jag. Men det tog mig en stund att skaka av mig... ibland kan jag vara så himla känslig, tänker mycket mer med känslorna än vad jag gjorde förut. nej ingen bra dag, allt blir bara fel. Tur att jag ska få åka hem idag - krama mina katter och min hund.
Jag förstår verkligen inte vad som är så fel idag, jag blir gråtfärdig av att bara skriva nu... sitter i bibloteket i skolan och nej usch.

Hem, vila, jobba, träna och träffa människor jag tycker om, hoppas det är den medicinen jag behöver. Ny tag nästa vecka i Karlstad som jag inte tycker om, antagligen för det är kopplat till det tillfälle i mitt liv jag hatar mest. Önskar jag aldrig fått det där telefonsamtalet.