✫ Whatever it takes ✫

Skit söndag, vaknade på konstigt humör... jävla berg och dalbana, inte konstigt att killar tröttnar på tjejer och vårat humör. Sov ut ordentligt inatt, somna vid 11 tiden och vaknade strax efter 9. Och nej jag känner mig inte trött och sliten, utan verkligen utvilad... men något är fel - känslor. Vad händer nu?!
Känslig är jag också, tar åt mig av ord som jag borde fatta att det är inget att ta åt sig av... ska nog hålla mig undan från människor idag, något kommer gå galet.
Tänker mig tillbaka till Norge - ett årsdagen... när jag klädde mig jätte varmt, gick upp på berget, la mig i en snöhög och tittade rakt upp i himlen, låg där tills solen började gå ner ... vad jag vet så hade jag inga tankar... typ som nu, jag bara saknar, en känsla jag inte kan beskriva. Och stannar jag upp och tänker är det bara tomt i huvudet... "jag vet inte" är nog ett svar på alla frågor idag...
Satt mig och försökte plugga... ingen ide, ringde ett samtal som jag trodde skulle få mig på andra tankar men jag sjönk bara ännu längre. - Jag ska vara tyst innan jag gör det värre, avslutade samtalet.
Som vanligt känns det bättre efter jag skrivit av mig, tänker nog ta en promenad idag ändå fast jag verkligen inte ska. Men solen är framme och jag är nere... är det en sak jag vet som hjälper förutom vänner så är det lite motion.
Dax att vända denna dag.

Jag saknar en vän, jag hoppas att du har det bra, att du är stolt över ditt liv, att du förstår hur mycket vi fortfarande tänker på dig och har en viktig plats hos oss. Vi kanske inte pratar om dig lika mycket längre, vi kanske inte gråter eller visar våra känslor lika mycket längre. Men du är en del av oss, mitt liv, mitt förflutna och jag tar med mig dig i framtiden...

"Nu sitter jag här, och ser solen sakta gå ner, ner där himlen möter hav. Jag tänker tillbaka på alla de stunder vi upplevt ihop, du och jag.

Och om tiden gick att vrida tillbaka, till den dagen jag träffade dig, så skulle jag inte vilja ändra på något

All tid tillsammans har för mig och fortfarande är en värdefull gåva

Vi har varit med om mycket tillsammans, du och jag.

Vi har fått uppleva stor glädje och tyvärr tung sorg, genom våran vandring

Det jag vill säga till dig, min vän, är att jag vill tacka dig…. för att min tid med dig har varit fantastiskt.

Tack för att du gjort mitt liv helt komplett.

Jag lovar dig att för dagen som var igår och för dagen som gryr idag, så ska jag fortsätta att vårda, respektera och beskydda dig...

Så min vän, jag vet inte vad morgondagen bär av, men det jag kan lova dig, här och nu, är att jag kommer att älska dig…
så länge som solen möter hav"