not even once

Det har gått bra hittills, tankarna finns där men jag har inte gråtit sedan nyårsafton, inte riktigt, nån tår har fallit men inte helt gråtandes... men jag precis som ni visste väl att det kommer, vet inte när men det kommer...
Man försöker vara stark, fokusera på saker här och nu, men STOP. Att själv inse att dethär kommer ta tid är lättare sagt än gjort. Vi alla, du - eller kanske du, alla ni som läser känner ju inte Andreas, och jag är fortfarande i processen. it sucks. allt det här suger och är bara jobbigt. Just nu skulle jag bara vill gå till graven, lägga mig där så han inte behöver vara ensam och gråta tills det tar slut igen...

Tidvis av Lars Winnerbäck... varje gång jag hör denna låt så ser jag Addes ansikte framför mig, hans valpögon som vill att man stannar inte åker... det var sista gången, den blicken glömmer jag nog aldrig. En puss och kram och han släppt inte taget....
Nu ska jag lyssa på låten, minnas och låter migsjälv få vara ledsen och låter tårarna falla igen - för det gör inget. allt är väl som det ska.. även fast allt verkar totalt fel... jag saknar dig

Tid har förlöpt dagar har gått....
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0