no one knows what it's like
Alla bär vi våra masker för att inte blotta för mycket av våran sorg, det finns en rädsla - men styrkan ligger inte i att dölja och gömma undan. Om man inte får finnas fullt ut, hur ska man då kunna leva fullt?
Människor skrämmer mig ibland och mottagandet gör att man förlorar förtoende om mänskligheten -vem trodde att en varm hand mot min arm, ett vänligt ögonkast och ett mjukt ord kunde ändrat så mycket och kanske lindrat lite av smärtan eller sorgen? men så möts man alltför ofta av en mur av kyla och orden man ville bjuda på, delar av sig själv man ville skänka, rinner bort och man står som en våt fläck darrande och osynlig. ... det gör ont - och man känner sig väldigt liten.
Jag saknar dig så min vän
Människor skrämmer mig ibland och mottagandet gör att man förlorar förtoende om mänskligheten -vem trodde att en varm hand mot min arm, ett vänligt ögonkast och ett mjukt ord kunde ändrat så mycket och kanske lindrat lite av smärtan eller sorgen? men så möts man alltför ofta av en mur av kyla och orden man ville bjuda på, delar av sig själv man ville skänka, rinner bort och man står som en våt fläck darrande och osynlig. ... det gör ont - och man känner sig väldigt liten.
Jag saknar dig så min vän
Kommentarer
Postat av: Moster C
Tjena, är du redan igång?? Låter som härliga praktik ställen. Frestad att komma upp till Sälen när du är där, kanske Bettan och jag kunde få till något, ska kolla upp!! Du hjälper mig genom sorgen genom dina inlägg, man blir både ledsen och varm och hoppfull....just nu känns det extra tungt, för Adde kändes så intensivt igår då det var precis ett år sedan vi såg honom för sista gången på Malins kalas, malin kommenterade det och då sprack jag.....Ha det så bra kram kram
Postat av: sandra
Det är så rätt det du skriver. Hoppas du har det bra där i Norge! När du kommer hem måste vi äta middag eller något :) kram!
Trackback
