looking at us from the sky
Sådär nu är jag tillbaka i Karlstad igen, sitter med en tekopp framför datorn och försöker komma ner i varv innan det är dax för sängen.Har haft en super mysig helg i Uppsala, kommer gå galant att bo hos Marika under praktiken tror jag, och Självklart fick jag praktikplatsen jag ville ha, tummen upp för det!
I helgen har vi druckit en hel del alkohol, vilket jag inte alls är van vid märker jag, ganska sliten är jag just nu.
Men vi har umgåtts och jag har varit i Alunda, träffade familjen och grabbarna där ute. Hunnit med att se innebandy, familjmiddag på dragon palace, filmkväll med dennis och marika, gått promenad med Lina och varit ute på bus! :) varit en kanon helg verkligen! Synd som vanligt hinner man inte alltid med allt och alla... önskar jag kunde dela på mig ibland.
Adde och graven är prio, gravsten kommer komma till all helgona helgen. Men det är fortfarande lite fint där ändå, och kändes väldigt overkliget återigen när vi stod där och skickar tankar till våran solstråle. Saknad så enormt. Den som kan beskriva saknaden i ord - varsågod, jag finner inga ord längre.
Det har såklart kommit på tal om Andreas, men mest handlar det nu om saknade och sorgen, hur man liksom går vidare och hur olika vi är - jag menar Hur vi tar oss vidare. Och jag vet 3 saker som jag försöker tänka på.
Först att inte bli destruktiv, att gräva mer mig och älta(visst på bloggen står det nästan bara om sorgen men finns mycket tid i mitt liv som inte kommer ner i bloggen) utan det är en del av mig och en process i livet som formar mig. Det finns inga måsten utan allt är val, vilken väg man än tar...
Andra är att samtidigt låta mig vara ledsen om det behövs så man inte bygger sorgen inombords, vilket jag tror är väldigt ohälsosamt och stressigt och gör sorgen svårare att bearbeta.
Tredje är livet! det är faktiskt många gånger fantastiskt också och försöka att ta vara på allt och alla... även det Andreas gav och är det kommer alltid att finnas inom mig.
Man behöver inte ersätta Adde, finns ingen anledning, andra ska få plats ändå. Och den upptagna delen han har tagit är en del av sorgprocessen... platsen i hjärtat har han, det kan ingen ta ifrån mig.
Sedan har jag kommit familjen väldigt nära och andra kring Andreas, vilket ligger mig nära om hjärtat nu, det är ett val från allas sida att det har blivit så. Vilket jag är tacksam för och glad att det blivit så, det värmer. Förståelsen och delaktigheten är väl i våran natur något som vi behöver.
I helgen har vi druckit en hel del alkohol, vilket jag inte alls är van vid märker jag, ganska sliten är jag just nu.
Men vi har umgåtts och jag har varit i Alunda, träffade familjen och grabbarna där ute. Hunnit med att se innebandy, familjmiddag på dragon palace, filmkväll med dennis och marika, gått promenad med Lina och varit ute på bus! :) varit en kanon helg verkligen! Synd som vanligt hinner man inte alltid med allt och alla... önskar jag kunde dela på mig ibland.
Adde och graven är prio, gravsten kommer komma till all helgona helgen. Men det är fortfarande lite fint där ändå, och kändes väldigt overkliget återigen när vi stod där och skickar tankar till våran solstråle. Saknad så enormt. Den som kan beskriva saknaden i ord - varsågod, jag finner inga ord längre.
Det har såklart kommit på tal om Andreas, men mest handlar det nu om saknade och sorgen, hur man liksom går vidare och hur olika vi är - jag menar Hur vi tar oss vidare. Och jag vet 3 saker som jag försöker tänka på.
Först att inte bli destruktiv, att gräva mer mig och älta(visst på bloggen står det nästan bara om sorgen men finns mycket tid i mitt liv som inte kommer ner i bloggen) utan det är en del av mig och en process i livet som formar mig. Det finns inga måsten utan allt är val, vilken väg man än tar...
Andra är att samtidigt låta mig vara ledsen om det behövs så man inte bygger sorgen inombords, vilket jag tror är väldigt ohälsosamt och stressigt och gör sorgen svårare att bearbeta.
Tredje är livet! det är faktiskt många gånger fantastiskt också och försöka att ta vara på allt och alla... även det Andreas gav och är det kommer alltid att finnas inom mig.
Man behöver inte ersätta Adde, finns ingen anledning, andra ska få plats ändå. Och den upptagna delen han har tagit är en del av sorgprocessen... platsen i hjärtat har han, det kan ingen ta ifrån mig.
Sedan har jag kommit familjen väldigt nära och andra kring Andreas, vilket ligger mig nära om hjärtat nu, det är ett val från allas sida att det har blivit så. Vilket jag är tacksam för och glad att det blivit så, det värmer. Förståelsen och delaktigheten är väl i våran natur något som vi behöver.
Närvaron från min ängelvän är aldrig långt borta
dyker upp när man minst anar det
och när man mest behöver det
När man går genom staden
som man så många gånger gjort
vet man var man hör hemma
och stunden är för evig
När de friska höstvindarna fyller min kropp
då stiger något inombords
och jag vet var du är
finns inga tvivel längre
du är hos mig min ängel
En stund av lycka man aldrig glömmer
och ett leende som syns på utsidan igen
för att du är du
du finns och kan aldrig försvinna
min vackraste ängelvän
som värmer min själ återigen
Godnatt
Kommentarer
Trackback
