III
Jag har skrivit massa skol grejer och legat på klipporna och börjat läsa en ny bok - Min vän Leonard av James Frey. Väldigt bra och jag känner igen allt han skrivit, blev bara några sidor dock det blåste kallt på klipporna fast solen sken... jätte fin dag. Mycket som dyker upp, saknar som man minns, inte vill minnas och saker som bara är. Läs den!
Tänkte mysa i soffan och titta på tv tills ikväll då vi ska ha trevligt.
från boken...
"Jag sover på dagen. Jag drömmer fortfarande om att supa och ta droger. Ibland vaknar jag med baksmälla, ibland vaknar jag med näsblog, ibland vaknar jag rädd och ligger och skakar.
Jag läser, går på museer och hälsa på Lilly på eftermiddagen. Ibland läser jag för henne, ibland pratar jag med henne, ibland sitter jag bara och tänker på förr, tänker på förr, tänker på förr.
På kvällen går jag ut. Går på barer med mina vänner. Jag dricker cola, röker cigaretter, spelar biljard, pratar, ibland pratar jag inte alls, sitter bara och betraktar. Jag får lättare och lättare att skratta, börjar känna mig mer tillfreds.
När barerna stänger vandrar jag omkring, vandrar utan mål genom den öde staden, vandrar bland byggnaderna, genom parken, längs sjön. Jag sitter på bänkar, blåsten och kylan gör ont, gör mig stelfrusen, jag slutar känna. Det finns frid i en så överväldigande smärta att den stänger av alla känslor. Det är den enda frid jag känner.
Jag går tillbaka till lägenheten.
Sover.
Drömmer."
Tänkte mysa i soffan och titta på tv tills ikväll då vi ska ha trevligt.
från boken...
"Jag sover på dagen. Jag drömmer fortfarande om att supa och ta droger. Ibland vaknar jag med baksmälla, ibland vaknar jag med näsblog, ibland vaknar jag rädd och ligger och skakar.
Jag läser, går på museer och hälsa på Lilly på eftermiddagen. Ibland läser jag för henne, ibland pratar jag med henne, ibland sitter jag bara och tänker på förr, tänker på förr, tänker på förr.
På kvällen går jag ut. Går på barer med mina vänner. Jag dricker cola, röker cigaretter, spelar biljard, pratar, ibland pratar jag inte alls, sitter bara och betraktar. Jag får lättare och lättare att skratta, börjar känna mig mer tillfreds.
När barerna stänger vandrar jag omkring, vandrar utan mål genom den öde staden, vandrar bland byggnaderna, genom parken, längs sjön. Jag sitter på bänkar, blåsten och kylan gör ont, gör mig stelfrusen, jag slutar känna. Det finns frid i en så överväldigande smärta att den stänger av alla känslor. Det är den enda frid jag känner.
Jag går tillbaka till lägenheten.
Sover.
Drömmer."
Kommentarer
Trackback
