✫ Whatever it takes ✫

nu har jag kommit till det att jag vet inte om jag borde skriva dethär i bloggen eller inte.... men jag måste få ur mig det på något sätt.
haft en väldigt konstig natt... somnade snabbt och lätt som vanligt igår kväll.... sen vaknade jag inatt - då var det mörkt ute men solen var påväg att kika fram så runt fyra snåret. Jag vaknade av att jag hade armen utsträckt framför mig och jag satt mig upp samtidgt som jag vaknade och det enda jag sa var "andreas". Kände som det lög ur min mun och inte med flit, inte medvetet. I mitt ansikte kunde jag känna att jag hade gråtit. Och jag hade en orolig känsla i magen och tryck över bröstet, min andra hand var det nästan blodstopp i.
Och jag var helt säker på att jag inte var ensam i rummet... jag var inte rädd, men inte lugn heller, hjärtat slog som om jag hade varit ute och sprungit... jag såg ingen i rummet
Bilder började rullar runt i huvudet på mig, bilen- krasch - ljudet av en helikopter- kroppen - kistan - unan- andreas skratt - alunda - lägenheten- en kram -  gravplatsen- vårat sista hejdå, och så höll det på ett tag.
Jag somnade om, men det var nog bara några få minuter sedan vaknade jag igen. Fortfarande orolig men jag var lugn och trött i kroppen, plusen hade lugnat ner sig....
Sen kunde jag självklart inte somna om, kikade ut genom fönstrena och övervägde nästa att gå ut och ta en promenad men kändes lite konstigt halv fem på morgonen. Så jag stannade i sängen och kollade på tv... nu sitter jag i skolan en halv timme före alla andra för jag har varit klar sedan några timmar tillbaka. Det var en väldigt vacker morgon ute, kommer bli en till solig dag i Sunne.
Underligt, konstigt och oförklarligt allt var, kommer inte ihåg att jag har drömt något - vilket jag säkert har gjort eftersom jag reagerade så starkt. Kan inte berätta allt som hände inatt när jag vaknade för jag vet inte hur jag ska beskriva och det känns väldigt märkligt. Eller är det något Andreas vill säga?? Jag är vaken säga att jag är rädd eller speciellt ledsen just nu, bara orolig - det känns som att det har hänt något? ja det har det ju - men något mer?

Jag brände mig i solen igår, jag har bond bränna och på lunchen ska jag gå hem och hämta bilen med alla grejer för det blir en Mora helg. Fira systers 20års dag och en reunionfest på fredag - och plugg, jag måste plugga.


Hoppas jag inte skrämmer er. . . det skrämmer inte mig så mycket - det är känslor- mina känslor och antar det kan bli såhär när man har och går igenom en sånn stor förlust som att förlora Adde. - Andreas du saknas och tankarna går till dig min vän!